Motbokstvång och folkomröstning
Motboken blir ett sätt att kontrollera och begränsa svenska folkets spritinköp. Men det är bristen på varor under första världskriget som blir förutsättningen för att ransoneringen med motbok kan få genomslag.
Redan 1912 inför AB Göteborgssystemet i Göteborg anmälningsbevis och registrering av inköpen i särskilda liggare, utan att sätta ett maxtak. Denna modell kallas ”Andrésystemet”, och får olika efterföljare.
Ett år senare bildas AB Stockholmssystemet med Ivan Bratt som vd och i februari 1914 inför bolaget motbokstvång med individuell ransonering.
Detta kommer populärt att kallas för ”Brattsystemet”. Under hösten införs motboken även hos de privata vinhandlarna i Stockholm. Måltidstvång på restaurangerna begränsar ytterligare tillgången på brännvin.
Motboken är ett häfte med plats för stämplar där inköp av alkoholdrycker skrivs upp för att kunna bevaka den köpta ransonen. Från början används motboken bara för spritdrycker. Det är spriten man främst vill komma åt. Senare används den även för vin.
1916 blir den individuella kontrollen obligatorisk för hela riket, antingen med förhandsransonering eller med eftergranskning. Ett motboksbeslut för hela landet närmar sig.
Idén om att ransonera tillgången på sprit med motbok vinner terräng, men det är storpolitiken som ger den sista knuffen. Dagligen kommer rapporter från fasorna i skyttegravarna. Europas stormakter utkämpar första världskriget. Sverige står utanför kriget, men drabbas av varubrist. Spannmål och potatis behövs för kosthållningen och kan inte slösas bort på brännvinstillverkning. Under perioden 24 april till 31 maj 1917 råder till och med ett tillfälligt spritförbud i Sverige.
1919, samma år som Versaillesfreden undertecknas, genomförs motbokskontrollen fullt ut. Nu får systembolagen ensamrätt på all alkoholförsäljning och de privata vinhandlarna upphör. Starköl kan dock bara köpas mot recept på apoteken.
För att på allvar komma åt de privata vinstintressena har Ivan Bratt 1917 bildat AB Vin- & Spritcentralen. Företaget börjar lösa in ett stort antal vinhandlare. Några år senare övergår Vin- & Spritcentralen i statens ägo och får ensamrätt på tillverkning, import, export och partihandel. Det kommer att gälla ända fram till Sveriges EU-inträde 1995.
1919 genomförs motbokskontrollen fullt ut. Nu får systembolagen monopol på all alkoholförsäljning och de privata vinhandlarna upphör
Det svenska alkoholmonopolet är fullbordat med två stora aktörer: Vin & Sprit och de, ännu så länge, regionala systembolagen.
Nu efter första världskrigets slut ökar fylleriet igen. Orsaken är att den illegala hanteringen ökar. Det är tillgången på illegal sprit som är boven, inte motboken, konstaterar Ivan Bratt.
Även smugglingen ökar. Stockholmstullen har bara ett enda fartyg som är för ensamt och för långsamt för att kunna göra någon motinsats. Bratt donerar pengar till polisens och tullens kamp mot lönnbränning och smuggling.
Händelserna aktualiserar frågan om ett totalt alkoholförbud. Bratt vill inte ha ett totalt förbud. Det blir svårt att upprätthålla. Man kan inte gärna förbjuda jästsvampen, resonerar han.
Men känslorna svallar. Vin- & Spritcentralen lanserar namnet Eau-de-vie på en billigare importerad cognac buteljerad i Sverige. Nykteristerna anser det förkastligt att en alkoholhaltig dryck ska bära ett namn som bokstavligen betyder ”livets vatten”.
Folkomröstning! 1920 publicerar den statliga nykterhetskommittén sitt betänkande efter nio års arbete. De flesta av ledamöterna föreslår totalt alkoholförbud, dock först efter en rådgivande folkomröstning. Ivan Bratt reserverar sig mot förslaget.
Författaren Albert Engström står på nejsidan med affischen ”Kräftor kräva dessa drycker”
Söndagen den 27 augusti 1922 äger folkomröstningen rum. Båda sidor har eldat på under sommaren. Kända personer deltar i kampanjen. Författaren Albert Engström står på nejsidan med affischen ”Kräftor kräva dessa drycker”.
Många auktoriteter säger nej till ett förbud. Den tyngsta nejsägaren är Socialstyrelsen.
Dramatiken tätnar. Dagens Nyheter har ordnat så att siffrorna från omröstningen kommer upp på en belyst tavla på Operans balkong mot Gustav Adolfs torg. Tidigt på söndagskvällen är torget svart av nyfikna.
Klockan fyra på morgonen har mer än hälften av rösterna räknats och då är 54 procent nejröster. Det slutar med en knapp seger för nej, 51 procent mot 49. I norra Sverige vinner ja-sidan stort. I Stockholm och Skåne har nej en förkrossande majoritet med nästan 90 procent.
Alkoholfrågan splittrar svenska folket, men nu överlever motbokssystemet, till lättnad för dem som tror att ett totalt förbud skulle ha stjälpt mer än hjälpt.
